Hangöliv i Villa Tarja

Tarja Kvarnström bloggar om det sköna livet i Finlands söder
Header

Sånt har det varit igen, denna vecka. Ganska intressant…träffa obekanta men också bekanta människor.

Spännande att följa med vårens utveckling, den kommer krypandes från Finlands Söder Hangö, och är redan mycket längre i Ekenäs, fast det inte är så långt avstånd.

Visste ni förresten, att  ”A Day in the World”  jippot började igår? Alla som vill kan sätta in foton från olika sidor i världen. http://www.aday.org/

Det fortsätter en vecka till, så alla ut o fota nu, hopi, hopi….

Jag satte in en sån här bild av ett vackert träd som blommar bredvid mitt kontor:

Kan inte  Ekenäs så bra att jag skulle veta vad den lilla oasen på Gustaf  Wasagatan heter…men så är jag ju också nästan turist i den här staden.

 

…vet ni vad det är? När man får tag i hela, orensade abborrar, helst egenfångade, (men det är många år sen vi fick på metet här i Hangö)  från torget eller t.o.m. från Hangö K-hallen duger också bra – så rensar man dem och saltar med grovt havsalt.

Låter ligga i saltet ett par dygn, sköljer av och vattnar av ett par timmar. Sen skall dom kokas med ”pälsen på” i vatten kryddat med hela kryddpeppar och lökbitat.

Behövs bara god potatis, i vårt fall sorten ”Melody” från Täktom, och smör….

oj, vad det var gott!

..abborre. gös, sik, gädda- även braxen – hur länge får vi ha dessa fina fisksmaker kvar?

 

 

Är man en aktivist, så är man. Jag tycker själv att man skall inte sitta hemma och klaga att ingenting händer, allt är trist, livet är grått – gå ut och träffa folk, vetja!

Det är ju en annan femma om man är nöjd med att ta lång frukost, läsa morgontidningarna länge, länge….göra morgonrutiner som att tömma roskis, diska, byka, hämta in posten, pynja på gården – jag vet, för jag är gift med en sån. Men det är honom förunnat!

Men – vilken tur att vi är olika, vi människor! I går for jag hemifrån tre gånger – först en sväng till Ekenäs, sen till Origo och dela ut närmatsbeställningar och till sist på Martha/Marttamöte med svenska marthorna i Hangö.

…och serveringen funkar. Vi diskuterade livligt på varsiga språk, och tolkade till dom som inte förstod allt. Så här är det med äkta tvåspråkighet, tycker jag. Och så får man många nya vänner, och nykontakt till såna man har känt för länge sedan på Karistiden:)

Gitta har jag känt sen 60-talet i Karis, men då var jag rysligt finskspråkig, och hon var svensk….nu är vi båda tvåspråkiga Hangöbor. Så kan livet te sig ibland.

 

 

 

Vet ni att i detta hotell, ritad av Lars Sock, uppträdde Georg Malmstén med ”Hangövalsen” första gången år 1931? Det var tider i Hangö, det, minnsann….skulle vilja ha varit en fluga i taket! Kanske hette jag Helena Kara på den tiden?

Länge har huset varit inpaketerat i gipsskivor (hur KUNDE dom godkännas i husfasader, och av vem???), men nu har det blivit renoverat. Kulturgärning, tycker jag!

Vilka sjöutsikt från olika rum…Hangö ÄR verkligen Finlands Söder.

och jag säger bara det – skall ni stanna i detta hotell, ta trapporna istället för hissen (som också finns)

detta fönster var verkilgen värt att öppnas igen…

men på golvet trodde jag att jag stiger igenom -huj!

…men det skall ju vara en av Hangös sandstränder, (=30 km simstrand)

och på den innergården skall det säkert vara skönt i sommarvärmen!

Hangö, Hangö, Hangö – sol och sommarfröjd!

 

Idag var min sista arbetsdag på ett tag, nästa gång skall jag på ”riktigt jobb” den 18 maj.

Tänkte nog när väckaklockan ringde 6.45 hur skönt det skall bli att inte behöva ställa in den så tidigt på länge….

Men – idag har jag:

- jobbat i Ekenäs 9-14.45

- vaktat (fel ord, gullat med) barnbarnet medan hans mamma var på stan kl 15-17. Hade riktigt svårt att slita mig ifrån barnbarnet som var på gott humör, kröp ständig efter farmor och skulle upp i famnen och riva av henne glasögonen!

Hans moster från Tammerfors har skickat så fin mössa åt honom för nästa vinterns behov.

- övat ”Dekkariseikkailu” i Hangö 17.30-19.30. I morgon blir det på riktigt.

- lagat laxsoppa till kvällsmat – den som min man tycker är t.o.m. godare än Origos, och det är mycket sagt, det!

- bastat i utevedbastun

- lyssnat på ”En gåva i toner” medan mannen ser på ishockey

Med andra ord, man hinner mycket på en vanlig fredag. Jag tycker mig ha märkt att man hinner ännu mer, när man tar det lugnt!

 

Jag minns hur ivrig och glad jag var när jag fick mitt första egna växthus 2001.

Min händige man beställde hem den, lagade stadig grund och monterade ihop den – inget litet jobb, det heller.

Vi har skördat många sköna somrar; gurkor, tomater, örter, vindruvor…men på de två senaste somrarna har konstiga ogrässsorter och myror övertagit växthuset. Senaste vintrarnas myckna snö och stormar har också skadat huset, emellan har vi varit tvungna att hämta vägg- och takdelar från grannens tomt.

Verkar också som jag inte får lika rikliga tomatskördar som tidigare – eller är det tanten som har tröttnat på att sköta om dom?

I alla fall, idag har jag flytta de mångåriga sorterna; franska dragonen och kinesiska gräslöken (ni vet, den som har en svag vitlökssmak) ut till örtlandet, dom klarar sig lika bra där.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu är det bara min härliga, ihärdiga julros som söker ny plats…än så länge hoppas jag den trivs i sin kruka.

Så, tack och adjö, växthuset! Det kanske kan bli ett lusthust på din gamla plats, vem vet?

Han brukar lämna torgbesöken till mig, mannen i mitt liv.

Men idag var vi ute i trafiken tillsammans, skulle inhandla tunga 50 kg:s mullsäckar, krukor och pensér för kommande sommar.

Under tiden som jag plockade pensér i kassen, kom han fram med dessa:

..så romantiskt – kanske jag borde skicka honom oftare till torget?

 

Nejnej, ingen snapsvisa det här.

Jag skriver mycket om det som intresserar mig, och en av dom sakerna är ju mat. God, ren, rättvis mat.

Så delar jag med mig generöst av recepten av maträtter jag lagar, men glömmer att skriva ner dem för mig själv.

Så när en väninna skriver på FB att hon ska laga ”Tarjas kycklingfile” – den som jag hade lagat på nån möte för över ett år sen – och en annan vill ha receptet på det – hjälp!

Men tydligen har vänninan i fråga skrivit upp den, så hjälpen är närmare än jag tror?

 

Det håller ni väl med om att när man får kallelse till årsgranskning till tandläkaren så blir man alltid lite sådär att – ”vad månne det nu finns där – har jag använt tandtråden ofta nog” fast man egentligen har inga krämpor.

Min ”respekt” till tandläkaren bottnar sig i folkskoletider i Billnäs, när han  besökte skolan en gång i året, och alltid fick jag kallelse till mottagningen till Pojo. Då lappades det utan bedövning, och borrningen var en pina – minns ni det? Jag minns när jag var 10 år, och grät i väntrummet, så kommenterade tandläkaren ”stor flicka, sluta gråta”.

Men igår, efter all gransking och lite putsning sa min duktiga tandläkare att allting var OK. Och räkningen var inte så illa, den heller. Det kändes bra! Nu gäller det bara att hålla samma standard på putsningen som hittills.

Vår tandläkare finns i huset brevid torget i Ekenäs, och där höll dom på dra igång kvällens show: VOF vinnaren Sipola tackar sina beundrare.

Halv hem såg det ännu ganska tomt ut, men man kunde ana sig till ljudet av enorma förstärkare, redan övningen lät ”hurja”. Även en pensionär med relativt dålig hörsel undrar varför ljudet skall vara så högt? Nån vettig förklaring?

senare på kvällen lär det ha varit ännu mera ljud och ännu mera folk…vi for hem till Hangö!

 

..åtminstone vad det gäller modet!

Har varit påpratare i Millas Boutiques modevisning idag – nu är det vår, vet ni!

Fast det regnade, blåste och var grått, så var stämningen i topp i butiken, varmt och trivsamt.

Sköna, bekväma, snygga, ärtiga kläder hittar ni alltså här, mitt i Karis: Millas

Liiiite betänksamt såg det ut i början

Vad pågår?

kontraorder…

–men sini – nu tar chefen över – och bra blev det!

 

Nöjda ”modellmammor” Camilla och Gitta med praterskan Tarja

Det var en lyckad föreställning – mera i morgon!