Det har nu gått över två månader sedan flyget från Manchester landade på Helsingfors-Vanda flygfält. Jag har haft en härlig sommar, som ännu inte är över, med mycket jobb, fotboll och nära och kära. Det är nu dags att avsluta den här bloggen, och jag vill tacka er alla som har följt med mitt äventyr i England.

Till sist några favoritbilder;

Första natten utan täcke eller dyna.

Flitig studerande.

Otroliga vyer.

Erfarenhet av det engelska servicesystemet med roliga engelsmän som arbetskamrater.

Och en vän för livet.

Ni förstår säkert att listan med bilder skulle kunna göras hur lång som helst, och att välja ut några få av alla de 3500 bilder jag tog är ingen lätt uppgift. Men jag hoppas ni förstår att det jag försöker säga är att jag hade en härlig utbytestermin. Jag uppmanar alla som har chans att åka att ta den.

Tack för mig,

Ann-Sofie

Jag har landat i Finland igen. Klockan 15.15 landade flyget i Helsingfors och under gårdagskvällen hann jag bli överraskad två gånger, få en fin tårta, överraska lagkamraterna, bada bastu och äta gott. En skön första kväll med andra ord.

Känns underligt att veta att jag inte kommer att somna i det gröna rummet i Charles Morris Hall, inte gå till Morrisons för att köpa mat, inte ta Free City Bus när jag är lat, inte ringa gratis till Lina mellan våra rum, inte gå till common room för att se på film och inte sätta mig på tåget till Ilkley för praktik. Min vardag ändras igen.

Att bestämma mig för att åka till Bradford som utbytesstuderande är absolut något av det bästa jag har gjort. Det är så nyttigt att få se annat och träffa nya människor från andra kulturer. Jag har fått så otroligt mycket erfarenhet genom detta äventyr.

Favorit bilder från äventyret kommer litet senare. Stay tuned!

Hur packar man ner sitt 5-månader i England liv i två väskor? Jag överväger om jag måste göra ett nattligt besök till Multistore Tesco som har öppet 24/7 för att köpa en större väska. Vi får se…

Torsdagen den 19.5.2011. Sista dagen av detta äventyr. Min sysselsättning för tillfället är att få alla saker (som av någon konstig anledning är tredubbelt mera än när jag kom) att rymmas i väskan. Det går si sådär och jag är därför tvungen att traska till affären för att köpa en till väska.

Andra planer för dagen är lunch med vår lärare och ett besök till matbutiken för att inhandla nödvändigheter för morgondagen. Jag tror också att vår sista middag här blir på någon av stadens pubar.

Det ska bli alldeles härligt att komma hem igen och träffa alla saknade filurer, men samtidigt jobbigt att skiljas från alla människor jag har levt intensivt med i 5 månader.

Nu händer det verkligen, I’m coming home!

Nu är den här, sista veckan i Bradford. Den har börjat idag och endast 3 hela dagar i England återstår. Känns väldigt underligt att tänka sig att nästa veckas måndag traskar vi iväg till skolan i Åbo. Det är många småsaker som skall fixas nu innan vi åker, men jag tror att vi har det under kontroll.

Idag har tiden gått åt att besöka Lister Park här i Bradford. En jätte stor och fin park som vi länge har velat besöka. Imorgon måste vi göra ett besök till skolan och sedan blir det att säga några ”hejdå”. Jag vet redan att morgondagen kommer att bli tung. Jag hatar farväl. Usch.

Nu blir det att krypa ner under täcket och vänta på John Blund.

Ps. Det är ett rent hel*ete att leva med en diskho som inte fungerar. Tänk er åtta personer som inte kan diska sina kärl och alla vätskor som används under matlagningen och som sedan slängs i diskhon inte försvinner, utan stannar där och bildar lager på lager av vätskor som inte går ihop med varandra. Det är INTE fräscht.

Idag är dagen då det från början var meningen att vi skulle komma hem. Så blev som ni säkert alla vet inte fallet på grund av strul med praktikplatsen. Nu har vi en vecka innan hemfärd och tusen saker att uträtta. Men inte enbart pappersarbete, utan också roliga utfärder.

Gårdagens konsert var super. Det enda som ställde till det var den dåliga luften i lokalen som gjorde mig så yr och illamående att jag måste ta tag i Andrea för att hålla balansen och inte svimma. Det här gjorde i sin tur så att vi fem flickor splittardes eftersom jag måste ställa mig längst bak. Lyckligtvis fanns finaste Lina på plats och såg till att jag inte behövde stå ensam. Hon är allt bra fin, den där Lina.

Att vakna den här morgonen kändes annorlunda från alla andra dagar. Det är nämligen min sista praktikdag idag. Min sista dag. Jag ska bjuda på finsk choklad och kanelbullar. Det tror jag blir en hit till deras afternoon tea. Jag menar, vem gillar inte Fazers blå och kanelbullar?

Nu är det verkligen snart över. Allting som vi gör börjar småningom vara för sista gången. Känns overkligt. I 119 dagar har jag bott i England, trivts utmärkt och blivit väl omhändertagen. Men jag ser trots detta väldigt mycket fram emot att bosätta mig på Frihetsvägen över sommaren. Borta bra men hemma bäst.

Ikväll firar vi att praktiken är avklarad med Boyce Avenue konsert i grannstaden Leeds. 5 utbytesflickor och ett härligt boyband som spelar covers till de bästa låtarna. Ni förstår att kvällen kommer att bli great, eller hur?

Mitt senaste inlägg skrevs på engelska eftersom jag då satt på Manchester Airport och väntade på flyget till Helsingfors. Jag kunde inte använda mig av å, ä eller ö och ville därför inte riskera att någon skulle ana något om att jag skriver från en dator med engleskt tangentborb.

Orsaken till att jag besökte Finland över helgen var en möhippa. En helt otroligt lyckad sådan. Jag är glad över att jag bestämde mig för att komma hem.

Nu återstår endast 10 dagar av detta äventyr, sedan kommer jag hem. One-way ticket to Finland. Konstigt, men ack så roligt.

I want to wish you all a really good weekend, dear readers. I will write again when I have more time, too many things do to at the moment, you see.

Haha, funny to write in English, maybe I should continuing doing this.

Love, Ann-Sofie

Tyckte att klockan ringde alldeles för tidigt idag morse, därför snoozade jag en halv timme för länge och därför fick jag hiskelit brottom till morgontåget. Meeen, ni kan vara lugna. Jag gick på tåget, satte mig ner och hann dessutom pusta ut några gånger och inhalera ny alldeles-för-många-engelsmän-trängs-samtidigt-på-tåget-och-är-svettiga-och-stressade luft innan det sakta började rulla iväg. En halv timme senare befann jag mig i Ilkley och praktikplatsen.

På praktiken gjorde jag idag premiärsmakning av Yorkshire Pudding. Det var så otroligt gott och får ännu i skrivande stund munnen att vattnas och magen att kurra. Jag hade gett ett löfte åt en av arbetarna på praktiken att pröva på denna traditionella engelska rätt innan jag åker hem, så idag när köket erbjöd detta tackade jag ja och betalade endast 1.5 pund.

Yorkshire pudding med beef, nypotatis, gravy sås, brysselkål och blomkål

Efter praktiken började jag ladda för fotbollsträning. Solen lös och att träna i shorts och t-skjorta kändes nästan för varmt. Härlig känsla, både att det var varmt och att få spela.

Under kvällens lopp har jag sett ManU ta sig till Champions League finalen och nu blir det att släcka lyset, som Harry från Lilla Jönssonligan brukar säga, lägga huvudet på kudden, hoppas på att John Blund kommer på besök, krama om nalle och hoppeligen sova gott.